Recension Biorytmer 2000

LIS-Aktuellt (Riksförbundets tidskrift):

Biorytmer i Åkersberga

Vad nu – biorytmer? Trots fjolårets löfte ifrån den politiska majoriteten så kunde man inte spela på den traditionella Bergateaterns scen. Istället huserade revyn i salongen på biografen Facklan. Trångt men ack så trivsamt!

Det är den 20:e gången som Åkersberga låter sin publik avnjuta en revyföreställning. I programmet berättar de att de har fler lokala nummer med än på många år. ”Det blir visserligen svårt att slå verkligheten, kaoset i kommunen står för sig självt som en absurd komedi. Ibland undrar man om det är så lyckat att verkligheten överträffar dikten!”
Efter en genomgång av lokalpressens notiser via Internet så förstår man vad de menar. Att verkligheten överträffar dikten är förstås mindre lyckat men att kunna påvisa de politiska grodorna på ett sådant sätt som ÅkersbergaRevyn gör, det är i det närmaste otroligt!

Det som är bra? Allt! Precis allt. Det är som ett professionellt trätt halsband och det finns mängder av saker att försöka beskriva för de stackare som inte kunde se föreställningen. Som till exempel:
– Upplägget i första akten där ensemblen sitter på stolar i bakgrunden. Fräckt! Sådant är svårt emedan det finns en jätterisk att publiken störs av närvaron ifrån de som inte agerar. Det löste man med eminent ljussättning och ensemblens proffsighet. De som inte agerade höll sig verkligen i bakgrunden och bytena gick smidigt.
– De redan omtalade lokala numren. Merparten av de lokala giftigheterna har skrivits av Christer Persson. Just det, chefredaktören på denna tidning. Högsta klass på de texterna (Nej, det här får jag inte betalt för att säga ?) och även vad gäller framförandet av dem. Publiken vrider sig av skratt, damen bredvid mig prasslar ideligen med nya pappersnäsdukar.
– Jessica Häggkvist som sjöng så att hela bänkraden snörvlade och torkade tårar. Guld i den strupen!
– Balett och koreografi. Årets balettensemble kommer från Balettakademiens musikalinriktade yrkeslinje. De här tjejerna kommer vi att få se och höra mycket av i framtiden.
– Lena Ottosson som tonårig cheerleader. På pricken! Och härligt elakt men ändå kliver varken hon eller någon av de andra någonsin över gränsen.
– Timingen och samspelet hos samtliga på scenen. Man behöver inte studera på Balettakademien för att dansa på en revyscen, det bevisades av de övriga. Det var för övrigt den första gången jag har sett en dans där golfklubbor var inblandade.
-Daniel Ottosson i numret ”Far och flyg” (text: Reidar Eriksson efter ett original av Povel Ramel) som han gör i en halsbrytande fart. Klädsel och plastiken i övrigt… oj vilket framförande!
– Presentationen av Åkersberga och Österåker som semestermål för en turist i Ann-Sofie Berggrens skepnad. Välj andra resmål om ni kan … om det inte råkar vara revysäsong förstås.
– Maths Lundholm är tillbaka! Och vilken återkomst sedan. När han gör ”På kursavslutningen” (Text: Åke Strömmer) så skrattar publiken hela tiden. Det är tätt mellan russinen där vill jag lova.
– Ljud och ljus håller en exceptionellt hög klass. Inte en miss någonstans, genomtänkt och funktionellt. Orkestern ska även den nämnas eftersom den håller samma höga klass som det övriga. Örongodis rakt av.

Över huvud taget är det här en revy långt utöver det vanliga. En totalupplevelse där man glömmer tid och rum. Efter föreställningen blinkar man förvånat mot klockan. Det har ju gått drygt tre timmar! Och trots trassel med tåg och annat – ”Åkersberga ligger mitt i skogen, rakt ut i ingenting och långt borta” sade en i publiken i pausen – så skulle jag ha ansett det mödan värt att gå den sträckan om det hade varit nödvändigt. Det här är en pärla jag kommer att njuta av mycket länge.
Mimmi Sandberg

Södra Roslagen (Lokaltidningen):
Vassa pilar avfyras i årets revy

Det är många nollor inblandade i årets Åkersbergarevy ”Biorytmer”. Som tur är syns ingen av dem till på scenen. Tvärt om är både revyn och dess aktörer riktigt bra.
Nollorna har med ett jubileum att göra. Åkersbergarevyn spelar nu, år 2000, sin 20:e revy i ordningen. Detta på biografen Facklan eftersom Berga teater är under ombyggnad, vilket innebär mindre scen och ett mer spartanskt scenbygge.
Å andra sidan har de väl sällan haft så mycket material att ösa ur som inför årets revy. De många gånger stökiga och ibland kaotiska fullmäktigemötena under fjolåret har varit fulla med uppslag.
Man konstaterar också i programmet att det blir svårt att slå verkligheten då fullmäktige ibland står för sig självt som en absurd komedi. Följaktligen innehåller revyn många lokala nummer med parodier på den lokala politiken.
Bland annat i en variant av Söndagsöppet ”Tre par i leken” där paret Molin ställs mot Sundmans. Egentligen var också Håkan Stolt med hustru inbjuden. Men de kunde inte komma eftersom han var tvungen att se efter alla ungdomar som inte hade något att göra då fritidsgårdarna stängts. Hur tävlingen slutar ska vi inte avslöja här med det rör sig om förnyelseområdena.
Kristdemokraternas försök att bilda ny majoritet och höja skatten avhandlas naturligtvis också. Detta i ”Sagan om Mikael och björnarna”. Emellanåt är de riktigt vassa pilar som skjuts mot politikerna, varav flera satt i salongen under premiärkvällen. Men man håller sig på rätt sida gränsen.
En del rikspolitik finns det också plats för, bland annat skilsmässan mellan kyrka och stat och en parodi på Marit Paulsson. Sketcherna varvas med sång och dans. De tre dansarna Anna-Karin Hedin, Louise Fält och Maria Hydén går alla på Balettakademien vilket märks. De är också med och sjunger, ofta tillsammans med revyveteranen Jessica Häggkvist som har en strålande sångröst och gör ett par starka solonummer.
Årets revy har en ensemble som har varit med förr, bara en debutant finns med på scenen i Lena Ottosson. Hon har dock rutin från flera år i ungdomsrevyn Obscen och har dessutom gått teaterskola. Hon är för övrigt riktigt giftig mot Molin och co i ”Man gör vad man kan”.
Det kanske inte är rättvist att lyfta fram någon enskild, men ska någon av dem nämnas måste det bli Maths Lundholm som nu gjorde comeback efter ett sabbatsår från revyn. Visserligen är det undertecknads första Åkersbergarevy, men något måste ha saknats när han inte var med i fjol.
Han drar ner föreställningens största och mesta skratt och applåder med hjälp av sina ”gubbar” och dialekter. I ”På kursavslutningen” för han tankarna till Robert Gustafsson sketch med den packade illern Göran. Någon iller bär han dock inte på utan har varit på ABF där hans hustru lärt sig magdans. Publiken får kiknande av skratt ta del av hans vedermödor när, den inte allt för smärta hustrun, tränar hemma i vardagsrummet.
”Bostadsrättsföreningen” och ”Den obotlige optimisten” är två andra nummer där han får publiken att vika sig. Den sistnämnda avslutas dessutom med en törn till en av grannkommunerna.
Ett annat av kvällens toppnummer är ”Turistens klagan” där Ann-Sofie Berggren är en turist som visar diabilder från familjens bilsemester där man hamnade i Åkersberga. Så mycket kan avslöjas att det inte är någon direkt smickrande bild av Österåker som turistmål som målas upp. Bland annat undrar familjen vad som tillverkas i fabriken de åker förbi (Skutans P-hus).
Efter dryga tre timmar inklusive paus är det slut på det roliga och det är dags att ge sig ut i den absurda verkligheten igen. Men man gör det med ett leende på läpparna.
Johnnie Lager

Kanalen:

Skrattfest på Facklan

Det brast lös rungande skrattsalvor när ÅkersbergaRevyn drog in på biografen Facklan med sina Biorytmer premiärkvällen 15 januari. Efter en lugn och sober första akt blev tempot allt högre och skratten allt fler. Åkersbergaborna hade kommit för att roa sig!
Kvällens stjärnspäckade program började med politik och skoj om hur vi har det här i Österåker. Man satt skönt i Facklans fåtöljer och i den första akten hade man spunnit på enkla klädbyten med mycket mimik. ”På bilverkstan” var en sköjig sketch där besserwissern/bilproffset, som kunde allt om bilar och hånade sin kund, fick veta att han staplat dubbla supinumformer.
– Man kan inte säga ”kunnat sett”, där det heter ”kunnat se”.
Överhudtaget tenderar man alltid att skratta åt oväntade vändningar.Maths Lundholm
Denna härlige komiker är gudskelov tillbaka efter ett sabbatsår. Han kom loss ordentligt på sin örebroska eller vad det är han bräker på, i ”Bostadsrättsföreningen”, där kaffekassan gick till en ny hund. Packad efter en kursavslutning på ABF, med 14 tjocka tanter hemma i vardagsrummet, var han oemotståndlig. Där var det magdans, lösgommar och ett emaljöga. Den här killen fick absolut flest skratt.
En ”tusan till tant” avslutade första akten med Marit Paulsson på diabild, till publikens jubel. Samma teknik användes skickligt när en turistande familj, som letade efter turistbyrån, havet och centrum, kom till byn.

På jakt efter turistorten
De såg två rondeller och en tunnel och var sedan ute ur Åkersberga. Publiken skrattade högt när man visade turistskylten vid infarten, kanalen och ett tomt torg.
Ann-Sofie Berggren har flera riktigt lysande nummer. När hon tvingats lyssna på sin kavaljer Daniel Ottosson, som ville ha ett skrivet kontrakt på deras kvällsövningar, snoppar hon skickligt av honom:
– Jag jobbar i vården, det är bara bajs, bajs, bajs och hemma är det fyra ungar och 23 katter och usch vad det kliar i underlivet.
Daniel gjorde ett helt underbart solonummer efter Povel Ramels ”Titta jag flyger”. Hans monolog gick så snabbt att man undrade om han hann andas. Publiken skrek av skratt åt honom och hans fantasifulla klädsel. Även Lena Ottosson var fantastisk. Hon hejade fram Bulldiggs och hon pratade som en 15-åring, liksom. Hon spelade inte cheer-leader; hon var sån på riktigt!
Jessica Häggkvist sjöng nästan bättre än vanligt tillsammans med de duktiga dansarna/sångeskorna.
Ja, se detta var en riktigt rolig revypremiär. Favoritnumret blir nog Maths som optimist. Han skulle åka till Mittpolen för att göra något som ingen annan gjort. Till äventyr krävs förstås sponsorer och på detta svarade optimisten:
– Det dyraste jag gjort är när jag åkte jorden runt i taxi!
Helgalet! Se den!
Inger Lindegren

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *