25:e ÅkersbergaRevyn: Rena rama hönsgården – men oj, så kul det var!
Fyra kacklande höns är så långt ifrån mordlystna mafioso som det går att komma. Ändå är de den stora behållningen av årets upplaga av ÅkersbergaRevyn, den 25:e och kristnad till ”Maffigt värre”.
Sällan eller aldrig har det skrattats så hjärtligt, ja, nästan hysteriskt, på Berga Teater!
Jubileumsrevyn är en av de flashigaste, mest välregisserade och elegantaste på många år.
Två av premiärgästerna, Bosse Parnevik och Shirley Clamp, var mäkta imponerade:
-Jättebra ensemblenummer, sa Parnevik.
-Fantastiskt bra sångare, sa Shirley Clamp.
Och de bör ju veta…
Men ensemblen i all ära, anledningen till att jubileumsrevyn blir en succé bör i första hand tillskrivas regissören Bobo Lundén. ”Maffigt värre” är den mest välregisserade revyn på många år och rabaldret i hönsgården är bästa exemplet på det.
Bobo har känsla för de små, små medlen och är noggrann med detaljerna. Till och med pausarna sitter där de skall. Han har också förmågan att få aktörerna, erfarna som debuterande, att ta till sig hans intentioner, vilket skapar harmoni i föreställningen.
Tonen anslås redan i öppningsnumret ”Åkers Kanal” – ett genomtänkt och fyndigt nummer där hela ensemblen presenteras, samtidigt som det lokala anslaget tydliggörs. ”Maffigt värre” lever verkligen upp till begreppet lokalrevy och de lokala politikerna får, som sig bör, sin beskärda del.
Det skall i det sammanhanget konstateras, att flera av numren i år har en elegans i de ironiska uddarna som i viss mån saknats tidigare – numret där kommunalrådet Ingela Gardner Sundström beskriver förhållandet till de män som omger henne i politiken är direkt lysande! Författare är Christer Persson.
Duktig ensemble
”Maffigt värre” bjuder på 2,5 debutanter. De två ”riktiga” debutanterna är Jenny Björk och Per Wallgård medan Erik Bröms i år tagit klivet upp från plantskolan Revy Obscen. Och scenvanan märks, minsann – i hönshuset agerar han tupp med ett maner som formligen får publiken att vrida sig av skratt!
Jenny är revyns stora överraskning. Hon sjunger mycket bra och har den rätta glimten i ögat. Alla tre har säkert kommit för att stanna.
Någon primadonna kostar ÅkersbergaRevyn inte på sig, men väl tre ”leading ladies”; Anna Silverdrake, Anna Ellison och Lena Ottosson. De båda Annorna är, förutom duktiga aktörer, också gudabenådade sångerskor, medan Lena Ottosson idag har en imponerande säkerhet i det mesta hon företar sig. Dessutom är hon rolig.
Ann-Sofie Berggren är tillbaka efter ett sabbatsår och är en klar tillgång.
Den manliga besättningen är jämnstark med ett plus för Magnus ”Frasse” Franzén som nu fått revyandet i ådrorna och verkligen börjat ta ut svängarna.
Skall det delas ut några extra poäng skall de tillfalla Svante Ottosson (ej släkt med Lena) för hans imitation av Marlon Brandos ”Gudfader” och Jonas Sjögren för bl a Per Gessle-medleyn (tillsammans med Erik Bröms).
Baletten Svenska Mästare?
Baletten är värd ett eget kapitel. Som vanligt, dristas vi att säga. Helena Åkesson, Anna Brundin, Sofia Quist, Malin Olin och Sara Valentin fullföljer en tradition som på något sätt blivit ÅkersbergaRevyns egen.
Christer Ottosson Åkersberga Kanalen