Lokaltidningen Kanalen
Gott och blandat i revyform
Årets ÅkersbergaRevy innehåller goda vitsar blandat med komik, strålande begåvning, lite trolleri och en härlig kaoskompott med lokala skämt. Publiken skrattar hjärtligt och länge och stämningen är hög.
När jag såg revyn På Spåret 11/1 var det högt läge på skratten och en fantastisk publik, som gav skådespelarna glad respons och då spelade de ännu bättre. Aktörerna har ett rasande tempo och både de ”gamla kända” ungdomarna och de nytillkomna är lysande. ”Nye” Frasse, Magnus Franzén, från ungdomsrevyn Obscen är en härlig trollerikonstnär med både finess och bra utspel och Anna Johansson sjunger och spelar bra och hon kan både gestalta bimbos och agera i allvarliga roller. Stefan Roshage är tillbaka på scenen och där hör han absolut hemma. Som revyns ålderman intar han rollen som full gubbe med bravur. Tobias Karlsson skojar bland annat med att kläderna gör människorna, men det får han inget gehör för, så han klär ut sig själv istället i tokroliga utstyrslar. Anna Gustafsson är helt underbar bland annat då hon gör allt som står i hennes makt för att få reda på ifall folk innehar TV utan att betala licens.
Agerar, reagerar och reparerar
Emil, Lena och Daniel spelar jättebra som vanligt och särskilt Daniel har utvecklats mycket: Från att göra parodi på sin långbensaktiga figur har han övergått till att vara subtilt långbent där det behövs. När han reagerar tillsammans med stuntkvinnan Anette Fahlcrantz, min revyfavorit med naturlig charm i alla lägen, blir resultatet utmärkt. Föreställningen tuffar på med skämt om Roslagsbanan, 276:an och lokalpolitiken. Lite elaka är de allt när de uppmanar publiken att rösta på våra lokala politiker i riksdagsvalet ”så att vi slipper dem”. Där tar de till lite väl drastiska metoder… Och allt som händer i världen är inte Björn Molins fel. Men det är en kul konklusion att påstå att Socialdemokraterna vill höja skatten på grund av vård, skola och omsorg och att de borgerliga vill sänka skatten av samma skäl… Revyn innehåller ordvrickningar med lavemang och romantisk orangutang, kärlek och ombytta roller i ett tempo som ökar alltmer och med rapp, trolleri och ”yrsel”. När Lena och Anna G kom loss i ”otroligt” skrattade min bänkgranne så hon höll på att ramla av stolen. Det omvända tupperwarepartyt, där allt man behöver för att reparera kan köpas, är en annan av föreställningens höjdare.
Alla detaljer var väl valda och kläder, musik och musiker samt baletten utmärkt. Som helhet en jättebra ÅkersbergaRevy helt enkelt. Det är omöjligt att räkna upp allt kul som hände och ni som ska se revyn måste ju givetvis få era egna upplevelser. Det är roligt att se revy och den här håller hög klass. Många i publiken hade sett alla de 22 revyerna och en av dem som skrattat allra mest utbrast:
– Det här var den bästa revyn av dem alla – i alla fall av dem jag kommer ihåg!
Och så skrattade alla åt henne.
Inger Lindegren
LIS-Aktuellt
Åkersbergarevyn satsar på unga aktörer. Men trots ungdomligheten finns det massor med scenerfarenhet i ensemblen.
Frilansande regissören Bobo Lundén regisserade för andra året i rad Åkersbergarevyn och han satte definitivt sin prägel på årets uppsättning.
Det fanns åtskilligt med kul regigrepp. Hela tiden syntes en bestämd tanke i hur scenerna genomfördes.
Åkersbergarevyn, i produktion av Nina Borgström och Christer Persson, gjorde med årets revy På spåret sin 22:a uppsättning.
Revyn lever inte på enskilda dragplåster utan satsar på en jämspelt ensemble med åldersmässig tyngdpunkt runt 25-30 år. Och det är gott om talanger.
Inte mindre än fyra Parneviksstipendiater stod nu på samma scen: Anna Gustafsson, Anette Fahlcrantz, Daniel Ottosson och Lena Ottosson (som fick priset som ledare för ungdomsrevyn Revy Obscen).
Dessa har alla åtskilligt med scenerfarenhet, vilket förstås i än högre grad gäller för Stefan Roshage (som i programbladet presenterades som ?förmodligen Åkersbergas roligaste man?).
Lägg därtill debutanter som Revy Obscens komiska stjärnskott Magnus Franzén och Anna Johansson med sångröst av proffsklass.
Resultatet blir förstår väldigt gediget. Första akten var okej och andra avdelningen riktigt bra.
Imponerande var de många och ambitiösa shownummerna där alla aktörer fick hugga i med både sång och dans.
Det är kul att se en revy som, med respekt för revytraditionen, vågar vara ung i stilen.
Staffan Bjerstedt
Lämna ett svar